veronica's

Plockar här hemma, äter lite pepparkakor, organiserat i garderoben,ätit nybakade bullar, blir alldeles varm i kroppen när jag hör Thomas Ledin sjunga i Så mycket bättre och får tårar i ögonen av Laleh. Mest för att den är så fin, och lite för att detta är en helg då jag känner lite extra saknad. Efter personen som lever i en värld bortom vår märkliga. Kan ju hoppas att deras är lite trevligare. Tur att min bror och hans familj kommer hit snart, så jag får kramas lite och får smittas lite av Jonathans energi.

Mer än mysa med familjen ska jag ta en höstpromenad, äta ostskruvar och läsa. Ladda upp inför nästa vecka då jag ska ge gärnet.

Intressant helg minst sagt!

Som igår när jag verkligen intalade mig själv, med hjälp av två redbull (och 2 koffein tabletter) och massor av godis att jag inte var trött. Trots 7 dagars jobbvecka med långa dagar. Varför detta? Jo, det är inte varje dag det nalkas hederlig hemmafest. Det lät lite för bra för att vara sant, och ja det var det också! Det var liiiite för mycket prat om varför man faktiskt ska gifta sig innan man får barn, och vad en förlovningsring ska kosta. Men skjut mig! Jag lov och himlade med ögonen mot Hannah i smyg, fick dock ett gott skratt när J's nya fling visade upp sina danskunskaper. Imponerande! Lite för många inkränkta par för att skapa den där galna hemmafest stämningen. Kvällens roligaste måste nog varit när jag vaknade mitt i natten av att Hannah nuddade mig och skrek rakt ut och då skrek förstås hon också. HAHA! Till saken hör brukar vi skeda, men jag trodde att jag var i min egna säng o bara "WTF gör du här?!?".

Haft en grymt mysig dag, goffat i mig mängder av pepparkakor, tittat på veckans utbud av mina favoritserier, sedan mötte jag upp Madde på Råepok och åt supermumsig sushi. Efteråt körde vi hem till henne för att titta på film, såg klart på Så mycket bättre o mitt i allt upptäckte Madde att hennes hund lyckats skjäla chokladet som legat på bordet o mumsat i sig det. Och choklad för en hund är rena giftet. Ringde djursjukhuset som rekommenderade oss att komma in så han fick spy upp det. Detta ville förstås inte det lilla hyperaktiva monstret, så efter suttit där i närmare 2 h fick vi helt enkelt lämna honom över natten på dropp och observation. Stackarn! Var kanske inte riktigt så jag hade trott att min lördagskväll skulle se ut. När jag satt där ute o väntade så kände jag hur det kittlade till i näsan, är ju for the record allergisk o kan ju bara undra hur mycket djurkvalster som vivlade omkring där inne. Lyckligtvis slapp vi att ta en runda till den andra akuten.

Åh, ikväll är jag så trött som en lång arbetsvecka med full fokus, en heldag på stan med tjejerna, jobbsök i Sthlm som gjort mig helspänd kan göra en.

Nu ligger jag här och drömmer om en söt hundvalp, en stor lägenhet med högt i tak, djupa fönsterkarmar, badkar, en fin kristallkrona, en groteskt stor guldspegel, antika fåtöljer, spetsgardiner, knalliga detaljer, varvat med en stilig karl, siffror (ja, jag går allt i gång på att se att siffror ökar, positiva siffror), semester till värme, brunbrända ben..jisses! Tornado i mitt huvud med andra ord. Bäst att sova och se vilken rolig dröm det kan bli av det här.

Imon väntar lång jobbdag, och sedan hemmafest i old school tema, kan nog sluta hursomhelst. Haha.

Alltså idag är jag så uppspeld på livet att jag inte kan sova. Jag hade det problemet när jag var yngre också, att jag tyckte det var så jädra slöseri med tid att sova. Ville jämt att kuliga grejer skulle hända. Sen kom det en dag då jag insåg hur jädra skönt det är att sova. Speciellt de dagarna då man är upp i ottan, kommer hem mitt på dagen o kan ta en powernapp. Idag är jag dock superpigg, sådär kul när man ska upp om 4 h. Jippi!

Idag hade jag förresten en av mina bästa jobbdagar på väldigt länge. Och hjälp vad tacksam man blir. Jag kunde knappt tro att det var sant. Allt bara flöt på. Sedan efteråt ringde jag min mamma för att se om de var hemma så jag kunde titta förbi och hon bara "Det finns en hel del mat kvar om du inte ätit, åt visserligen bara pannbiffar". BARA? Alltså just idag kunde jag inte tänka mig något bättre än vanlig hederlig husmanskost. Vilken lycka! Sen när jag skulle gå så frågar hon, "När slutar du imon?" "16.30" "Okej, kommer du förbi efteråt på middag?" "Eh, gärna!". Ja, jag vet att jag är 25 men jag tar vara på varenda sekund som jag kan vara deras lilla flicka och komma o äta och sedan dricka kaffe med alldeles för mycket mjölk och socker.

Imon ska jag bannemig skicka in en ansökan till en tjänst på HK i Stockholm, och gud vad jag vill ha den här tjänsten. Önskar att jag bara kunde förklara att jag kunnat tänka mig att jobba dygnet runt för att visa att jag hade kunnat göra ett grymt jobb. Vet om att det finns så väldans många begåvade och kunniga och drivna personer som förtjänar den mycket mer än mig. ÅH! Man kan inte få mer än ett nej. Och varje nej man få sägs ge än en spark i rumpan. Någon gång ska jag bannemig komma upp dit! Nu längtar jag tills den dagen jag kan kalla Stockholm min bostadsort, och då kommer jag troligtvis längta efter min mammas pannbiffar.