veronica's

Sitter just nu nerbäddad under en flispläd och tittar på The Holiday. Ätit tusentals clementiner också. Fullkomligt älskar det! Annars då? Några julkänslor? Inte? Vi har åtminstonde en halvmeter snö, inte varje år. Och det bidrog också till att det inte var kaosartat på Nova idag. Blev inte så många julklappar i år, bestämt det i familjen. Skönt! Eller, ja det gör vi varje år fast jag brukar inte lyssna på det örat. I år gjorde jag det. Julfrid för mig är att ta det lugn och umgås och rå om varandra, och slippa all stress. Så får det bli! Bara denna veckan har jag hunnit umgåts en hel del med min familj, och det var varit underbart. Den tryggheten, och värmen som fyller en efter att ha umgåts med dem är oslagbar. Bara att ligga på soffan och ta en powernap, samtidigt som mams o paps satt o pratade fick mig att tänka på när jag var liten. Bästa sättet att somna på!
Längtar verkligen efter att komma dit imorgon och mötas av doften av julsteken som stått o gottat sig hela dagen. Mm, ska bli smaskens. Ska inte äta på hela dagen, så jag är extra hungrig, haha.

Förresten sprang jag på en superfin klänning idag, en lila Tiger skapelse. På rean dessutom, känns alltid mycket bättre, man glömmer på något vis att det var dyrt. För det var ju på rea! Måste bara kapa den, sedan hoppas jag på att vi får en trevlig kväll tillsammans. Prövade även en fuskispälsis ifrån Filippa K, vit/svart, såg mest ut som en buffig pimp i den. Hade så gärna velat ha en, helst röd-skimrande (rävpäls?) Jag och min kollega satt o tittade på kanin-mössor häromdagen. Ruskigt fina! För ja, äkta pälser är förstås finast. Jag hade gjort som Dolly och sagt att den var fejk, lätt!

När staden förvandlats till ett riktigt vinterland blir man tvungen att infinna sig i mys-mood, acceptera att förseningar i kommunaltrafiken är oundvikligt, likaså stelfrusna tår, hy som ser mer grå än blek ut..bara att gilla läget!

I allt detta har jag dock haft en superdupermysig helg. I fredag somnade jag framför TVn innan klockan inte ens slagit 22, MEN det resulterade i att jag vaknade utvilad vid 08 snåret. Tittade på julkalendern, minsann och dessutom hade jag Musikhjälpen som bakgrundsnöje. Mös till största delen runt här hemma. Vid 16 tiden promenerade jag till bussen, men då den inte gick o likaså inte tågen var det bara att avboka biobiljetterna som jag köpt tidigare. Efter mycket springande fram och tillbaka på Centralen lyckades jag haffa ett tåg som mot mina tvivel rullade rakt in till Malmö utan några strul alls. Inga växelfel, stoppsignaler eller annat. WOW! Väl där hämtade J upp mig och då var klockan 17.50, rullade bort till Davidshall och hittade en parkeringsplats på nolltid-WOW! Och vet ni vad det mest otroliga var? Jo, att vi trots ingen vidare stress var framme vid biografen 10 minuter senare och lyckades få tag på bra biljetter till den jag en timme tidigare avbokat och ett par minuter senare började den. Ibland får man ha tur. The next tree days var inte lik någon annan story jag sett innan, sådär spännande att jag emellanåt försökte gömma mig bakom Johanna. Fast dock ett lyckligt slut, älskar lyckliga slut! Efteråt sladdade vi bort i snön till en mysig kinesisk restaurang, blev ombedda att ta på oss varsitt par tofflor och trippade in till det lilla rummet där man satt o åt på kuddar. Ovanligt, men mysigt! Blev en del skvaller och skratt, misstänker att grabbgänget brevid tyckte vi stämde in på alla deras fördommar av vad två tjejer pratar om när det är på middag. Vi bjöd på det! Då väderguden ej var samarbetsvillig bestämde jag mig för att sova över hos Johanna, morgonen spenderades framför datorn för att checka in fligher. Till slut stod det ganska klart att hon kunde glömma att komma iväg, hon var dock otroligt glad att slippa. Tokfian, aldrig sett någon så glad för att slippa resa. Hmm :) Blev en tur till Nova, lunch, vaniljlatte, julklappsspaning och lite så. Resten av kvällen har jag spenderat hemma.

Imon väntar ny jobbvecka. En kort sådan dock. Sedan blir det julfirande med familjen, på äkta dansktvis, julmiddag med andra ord. På juldagen verkar det som vi ska gå all-in. Har skickat efter en efterfråga att få boka bord på favorithaket(hoppas att det inte är fullbokat än), annandagen väntar julbord med hela tjocka släkten. Vecka därefter är det nyår och då verkar det stå dance,dance,dance på schemat. Längtar!

Inatt blev jag bokstavligen terroriserad av en mardröm. Inte en sådan mardröm där man springer för sitt liv, och personen i fråga som jagar en är tätt inpå en, hur fort man än springer. Istället hade jag en dröm, en kille som ständigt tycks spöka i mina tankar. Dag ut o dag in. Igår såg jag ett nytt foto på honom, och damen brevid honom var sådär dropdead-gorgeous att det bara högg till. Somnade med den bilden printad på hornhinnan. Drömde till en början en sådan mysig dröm, att låg o höll om mig o bara pussade mig i nacken. Sedan urartade drömmen, helt plösligt var jag där i samma lght o bakom sovrumsdörren befann han sig med h e n n e. Givetvis! Inte nog med det, hon blev gravid och han bestämde sig för att gifta sig med henne. Bara skjut mig! Och det slutar inte där. Drömmen gick som på repeat. Ni vet hur det är? Man vaknar och tror att mardrömmen skall ha försvunnit och så befinner man sig där, mitt i allt igen. Vad vill en högre makt säga?! Jo, jag tror att dem vill att jag ska förstå att inte är något bra. Hur mycket jag är hoppas och hoppas och hoppas och intalar mig.

Time to wake-up!!

Snoken i mig fick nyss ett ryck. Knapprade in det namnet som jag skulle haft om inte min mor envisades med att att jag skulle ha hennes flicknamn. Och vet ni vad? Det fanns bara en med det namnet, och min far har inget ovanligt efternamn kan jag klargöra. Och var ifrån tror ni hon bodde? Jo, i den lilla norrlännska samhället där min far föddes och växte upp. Och till det yttre hade hon både brunt hår o relativt raka drag i ansiket, precis som jag, dock ingen kopia. Men ändå, jag tyckte faktiskt det var lite märkligt!

När jag stod där i kön vid gaten, kände jag mig alldeles förundrad. Där stod jag sida vid sida av alla dessa business-män o kvinnor. Var o varannan person hade datorväska, välpolerade skor, säkert påväg att göra dyrbara förhandlingar och de såg sådär allmänt viktiga ut. Och så lilla jag. För en sekund försökte jag smälta in, istället drog jag på smilbandet. Att företaget utan att blinka betalt 4000 tur/retur för att jag skulle åka upp för att vara på ett möte under en timme. Lilla jag. För de andra i kön var det förstås vardagsmat o säkert inget de ens reflekterade över. Påväg in till stan från Bromma dök en välbekant byggnad upp. Inget uppstickande utseende, men jag kunde sätta mitt höga ben på att det var dit jag skulle. Steg av vid T-centralen och övervägde för en sekund att ta tunnelbanan. Mig nej, jag gick på känslan, mot den byggnaden jag hade sett på andra sidan vattnet några hundra meter bort. Insåg att det var där, och jag kunde iaf bekräfta "Fy helskotta vilken lokaltsinne jag har!". Närmade mig och mitt hjärta hoppade lite lätt där inne av nervositet. Försökte lugna det med glada tankar. Blev stående i receptionen, terroriserade bokstavligen personen i frågan som jag hade bestämt tid med. Stackarn! Och minus poäng till mig. Väl uppe väntade världens sötaste kvinna från HR, fick en hel del positiv respons på mitt personlighetstest. Utav det kunde man tyda att jag bland annat var mindre utåtriktad och blyg, däremot väldigt ambitiös och målinriktad, och ställer höga krav på mig själv. Hmm, intressant o se vad det värderar?! Känslan, utifrån min personkännedom, var inte entusiasmen lika stor som senast jag pratade med honom. På något vis kände jag en gnutta besvikelse. Eller var det bara inbildning? Efteråt bjöd han på lunch en god sallad, jag valde passande nog "Stockholm", han berättade om NY-Marathon och annat. Vi skildes efteråt vi korsningen utanför kontoret med orden "Jag hör av mig nästa vecka!", något säger mig att beskedet inte är till min fördel och att det ligger något i "Må bästa MAN vinna!". Nåväl, tur att min rival är en fantastisk man. Efteråt begav jag mig tillbaka mot T-centralen, gick förbi Åhlens, upp på Drottninggatan, korsade PUB-gallerian kom ut på Hötorget fortsatte upp mot på Kungsgatan o helt plösligt befann jag mig på Stureplan. Det som i mina ögon varit superhäftigt, gick där o förundrades över vad det var som var så häftigt?! Kändes ganska litet, gick förbi THE store Nathalie Schuterman, och inte heller där fick jag någon wow-känsla.
Stockholm må vara underbart, vackert, men något opersonligt. Det är kanske inte min stad ändå? Jag är kanske en litet småstadsråtta. Som tycker Lund är mysigt och gemytligt. Som blir varm i magen av ljusbelysningen i Lundagård, och tycker det är charmigt med kullerstenarna. Att Grand är en ståtlig byggnad, fast att den inte ens är i närheten av THE Grand i hufudstaden. Nej, jag är kluven. Lever jag bara min egna bubbla?! Svårt att avgöra, kanske stannar jag här och är nöjd med det jag har. Och inte strävar efter något som inte är jag. Känslan säger mig att Lund inte blir av med sitt största fan på ett bra tag...

Haft en fruktansvärt lugn helg. Tror jag behövde det, eller jag vet att jag behövde det. Umgåts med vänner. Druckit vin och tittat på Idol. Pulsat i snön. Legat i soffan med datorn på magen. Tittat på serier. Ätit, gud vad jag ätit mycket skit. Igårkväll kom min favorit Madde förbi o hämtade mig, vi körde och hyrde film och köpte enormt mycket godis. Sedan låg vi där i varsinn sida av soffan o tittade på Eclipse. Zucki studsade runt o ville helst bara mysa o socialisera hela tiden. Vilken myshund! Kring 1 trillade stormen in, dvs hennes härliga sambo och kompisen Martin. Blev en massa prat, o helt plösligt visades en skräckis på TVn. Jag låg där som en sprattelmask o trodde jag själv skulle dö. Helt plösligt var kl 04 o jag låg i min säng. Åh, tror jag har en infektion på g i kroppen, varit febrig och slumrat om vartannat här i soffan. Låt det försvinna tills på tisdag, det o snökaoset. Då åker jag nämligen till Stockholm en snabbis. Då avgörs det! Fruktansvärt påfrestande, känner mig stressad och nervös att jag helst bara vill stänga in mig i min garderob o gömma mig. Men istället, tänker jag positiva tankar och ger mig tusan på att det här kommer gå jättebra. Tack o lov för att jag har semester från tis till lör. Då ska jag mysa omkring som aldrig förr. Skönt!