veronica's

Alltså idag är jag så uppspeld på livet att jag inte kan sova. Jag hade det problemet när jag var yngre också, att jag tyckte det var så jädra slöseri med tid att sova. Ville jämt att kuliga grejer skulle hända. Sen kom det en dag då jag insåg hur jädra skönt det är att sova. Speciellt de dagarna då man är upp i ottan, kommer hem mitt på dagen o kan ta en powernapp. Idag är jag dock superpigg, sådär kul när man ska upp om 4 h. Jippi!

Idag hade jag förresten en av mina bästa jobbdagar på väldigt länge. Och hjälp vad tacksam man blir. Jag kunde knappt tro att det var sant. Allt bara flöt på. Sedan efteråt ringde jag min mamma för att se om de var hemma så jag kunde titta förbi och hon bara "Det finns en hel del mat kvar om du inte ätit, åt visserligen bara pannbiffar". BARA? Alltså just idag kunde jag inte tänka mig något bättre än vanlig hederlig husmanskost. Vilken lycka! Sen när jag skulle gå så frågar hon, "När slutar du imon?" "16.30" "Okej, kommer du förbi efteråt på middag?" "Eh, gärna!". Ja, jag vet att jag är 25 men jag tar vara på varenda sekund som jag kan vara deras lilla flicka och komma o äta och sedan dricka kaffe med alldeles för mycket mjölk och socker.

Imon ska jag bannemig skicka in en ansökan till en tjänst på HK i Stockholm, och gud vad jag vill ha den här tjänsten. Önskar att jag bara kunde förklara att jag kunnat tänka mig att jobba dygnet runt för att visa att jag hade kunnat göra ett grymt jobb. Vet om att det finns så väldans många begåvade och kunniga och drivna personer som förtjänar den mycket mer än mig. ÅH! Man kan inte få mer än ett nej. Och varje nej man få sägs ge än en spark i rumpan. Någon gång ska jag bannemig komma upp dit! Nu längtar jag tills den dagen jag kan kalla Stockholm min bostadsort, och då kommer jag troligtvis längta efter min mammas pannbiffar.