veronica's

HAHAHAHA!

Herrejissenes, börjar undra om jag är galen? ilabil? Eller om min egna självkänsla stigit mig åt typ skogen.
Äh! Vet ni vad? Igår kunde jag inte somna utav det där vi kallar hjärtesorg. Men så imorse plingade det till.
Han skrev att jag var allt han ville ha och förstod inte varför jag ville höras längre. Så fan heller.
Svaret var typ "Ojdå, men varför?". Svarade att vi nog inte var ute efter samma sak och att jag hellre lägger min energi på någon som jag får respons av.
Han började så fint med komplimanger (ja,han är ekonom och känner förstås till hamburger-strategin), nåväl skrev sedan "Jag vill inte ha något förhållande.." och avslutade det hela artigt att han förstår vad jag menar och respekterar det. Tackade för hans uppriktiga svar och skrev något om att jag inte heller känner mig mogen för ett förhållande men det är ju trevligast när det är på bådas villkor. Någonstans hoppades jag väl att han skulle fatta piken, och k a n s k e förstå att han inte betett sig helt snällt. Men nej istället blev svaret något i stil med "Absolut! All förståelse för det.." och något om att jag ändå gärna fick höra av mig om jag var i stan och locka med honom på en drink. Så fan heller! Men svarade artigt att jag kanske skulle göra det. He's way or no way, jomen visst! Karriärsmänniskor, beundransvärt att de kan gå så långt. Misstänker att de bara kör på, kliver över ett o annat lik, fortsätter, faller och tar sig upp pågrund av de har en sådan enorm vilja över att lyckas. Fascinerande, men det funkar fan inte i en romans. Det är ju direkt motbjudande! Men som sagt, kan man kallblodigt skjuta ett djur så är man nog inte mycket till partner. Förlåt, men i hans fall stämmer det!

Hursomhaver, morgonen började med att jag ringde bästisen grät en skvätt om att livet fan inte är rättvist. Och sedan likadant med nästa vän, tills jag började skratta. Hjälp vad jag skrattade. Visst mitt liv känns något banalt just nu. M E N känslan av att faktiskt säga ifrån, att inte låta någon behandla en på vilket vis som helst är fan och mig obetalbar. Den är underbar! Har kvittrat hela dagen, lett mot folk jag passerat, hjälpt kunder med skadesamtal (vilket ALDRIG händer annars), gått rakryggad och faktiskt varit tacksam. Tacksam att jag gjorde det nu. Inte lät det fortgå. Jag kommer aldrig igen låta någon bete sig svinaktigt mot mig, aldrig. För jag är för bra för det, precis som du och du och du är. Likaså kommer jag aldrig igen att köra ett oshysst spel med någon. Helt plösligt så blev han väldigt liten, spelar ingen som helst roll att han är ekonomiskt oberoende och otroligt charmerande. Däremot tycker jag det är sorgligt att säkert många tjejer köper det. Och ja, jag tar faktiskt åt mig av de där orden han skrev "Du är en grym tjej", att han bara skrev det för att han borde skiter jag fullständigt i för det ÄR jag. Sen det ytliga komplimangerna kunde han besparat mig.

Imorgon är det 25 år sedan jag föddes, och vet ni vad? Jag har inte en gnutta åldersnoja, för jag är säker på att livet har så mycket underbart att erbjuda. Ska skratta mig till sömns nu, skratta för att jag inte lät honom ta upp mer energi från mig. För att han troligen hittar någon ny lika snabbt, att ta med på flashiga middagar, köra i sina fina bil. Hey det ytligheterna slipper jag helst! Och med det säger jag bara, var snälla mot er själva, mot andra och var medvetna om ert värde.

Tack för mig och sov så gott!