It hurts.


Hur kan det göra ont?! Hur länge ska jag kunna hålla andan? Detta tomrum. Saknad.

Det känns lite som om jag sitter o väntar på nålar, som om telefonen ska ringa, ett sms ska trilla in, eller ett meddelande på fb. På helgerna har jag dessutom haft på ljudet. Detta trots att jag vet om att inget kommer att hända.



Jag vet de tysta svaren, men hoppas ha fel. Intalar mig att han faktiskt talar sanning när han säger att han bara har så fruktansvärt mycket att göra. Men stunden innan han somnar, varför kan han inte bara skicka över ett litet "god natt!". Eller ett "Hej!". Jag vill så gärna skaka om mig själv, säga till mig att skärpa mig, att det här inte håller längre. Att det finns så många fina killar där ute. Vad väntar jag på?! Jag sitter här o suger på hoppet. Så jädra lönlöst. Någonstans vill jag att Maj ska ta slut, få veta om han kommer att stanna där uppe eller ej. Snälla du, säg bara att du inte tycker om mig, så jag kan släppa taget. Jag orkar inte längre må så här! 




Är det så här det känns att vara kär, så vill jag inte vara med längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback