veronica's

Bäddat ner mig i gästrummet bland kuddarna, supermysigt kan tyckas. Men faktum är att jag längtar hem. Har länge gått runt med tanken att jag aldrig har någon fysisk person hemma att längta hem till. Men jag har ändå ett hem som är något av de harmoniska ställena jag vet. Lite väl ibland, kan tyckas. Ända sedan jag kom hit har jag känt mig rastlös, ängslig, lätt skrämd och sömnlös. Det sistnämnda är framförallt märkligt då jag är en sådan person som är vaken till jag ser i kors och sedan somnar på två röda. Här kan jag trots galen trötthet inte somna och bara grannen smäller i en dörr eller att någon går förbi så hoppar jag till. I fredags gick det så långt att jag gick upp o scannade lghten 3 ggr, och inte somnade förrän vid 06-tiden. Att bo såhär pass centralt, eller utsatt med trafikerad väg och många förbipasserande och speciellt på bottenplan det hade jag nog aldrig klarat av. Fast sedan la jag märke till en sak- fullmåne! Finns visst en hel del personer som är känsliga för just dennas påverkan. Vet inte om det kanske bara är ett lustigt sammanträffande?
Nog neggat av mig, finns ju mängder med positivt inte minst att jag kan sova lääänge på mornarna och vara på kontoret på nolltid, har två SATS-center och sedan trevliga Sushiställen, videobutiker med gångavstånd. Där har ni också lite av vad som roat mig i helgen, förutom jobb, film-mys med tjejerna, mello, träning, sushi-mumsande, ja en o annan godisbit har såklart även slunkit ner. Inga drastiska förändringar här inte. Skynda långsamt va! Nej, sängen var det..