veronica's

Denna trötthet som flyttat in i min kropp, ätit upp såväl engagemang, tålamod, intresse, glädje. Ja, just nu är jag bara en liten surgumma som bara vill sova. Inträffat ett par insidenter igår och idag då det verkligen satt mig på prov.

Lunch igår. Höll på att få ett vredesutbrott. Ni vet när ens ögon är alldeles kolsvarta, och man trampar frenetiskt och inte kan stå stilla för att man helst bara vill sparka till något eller skrika. Varför? Dels för att jag fick vänta på min sallad säkert 10 min, när hon väl kom ut med en sallad var det till tjejen som beställt EFTER mig, sen när min väl kom var det med pesto som jag särskilt bett utan. Sedan blev de där lovade 30 sekunderna ett par minuter till. Ville helst bara krossa den torra lilla kakan som hon skickade med. Men ja, jag tackade, något surt, men iaf och sa att det inte var någon fara. Men som mina ögon sa något annat.

När min söta kollega stoppade mig och ville prata, ansträngde mig för att vara trevlig, skrattade och skojade. Gick nog sådär!

Möte med VD:n, givetvis i det rummet med sämst luft.

När ett gammalt fling idag frågade en ytterst rak fråga, vilket gjorde mig tokig. Det var liksom droppen som fick bägaren att rinna över. Nu hoppas jag bara att han kanske åka till stockholm väldigt snart så att jag slipper se honom ute.

Annars känner jag mig febrig, kanske därför jag knappt kan hålla ögonen öppna trots att jag sovit 8 h inatt och klockan inte ens passerat kl 18. Crazy!

Och förresten tittade på första avsnittet på nya GG, härligt att se att Chuck överlevde..