veronica's

Ja, haft världens mysigaste kväll. Regnet öste ner, mindre kul. Men ja, mysigt! Åkte hem till min fina bror, hans tjej och deras guldklimp. Luktade sådär rysligt gott från maten på spisen. Lovisan kom och kramade en med det största genuina leendet på läppanrna, Jonathan pratade fortfortfort att jag knappt uppfattade ett ord och drog mig med för att visa sitt leksakståg. Bror ska vi inte prata om, hans kram var bland de längsta jag fått på länge. Som om han trodde att jag skulle försvinna iväg någonstans. Som hans lillasyster var påväg att bli stor. Bara de första ögonblicken fick mig att fyllas av så mycket värme. Hur är det möjligt att jag ger dessa underbara människor så lite tid?! Istället spenderar jag hutlöst med tid, att göra mig fin, och springer runt på klubbar och flirtar med män som bara ser mig som ett stycke "nöje" för kvällen. Är inte det idiotiskt?! Svar: Jo. Hursomhelst ska inte sitta när och gräva ner mig för djupt och försöka framstå som att jag kommit i insikt med något. Det vore väl ganska löjligt? Jag börjar bli färdig med min livsnjutande livsstil, imon tror jag faktiskt jag skickar iväg en jobbansökan till Stockholm. Känns som det vore ypperligt tillfälle att både leva och vara självständig.

Mår förövrigt illa efter all mat och tror jag behöver sömn nu. Imon väntar lunch med en fin vän, CPH, Dansshow och cph-by-night med jobbligan. Lördag ska jag förhoppningsvis titta på brossans nya hus och på kvällen hitta på något med snyggona Johanna och Martina. Good fun! Nu: Hej Sängen!