Mitt sms-beroende.


Vad är det egentligen med detta fenomen?! Så fort jag har en tråkig minut, åker mobilen fram o jag skickar iväg ett sms. Oftast inte helt genomtänk, eller rättare sagt aldrig helt genomtänkt. Ingen fara skedd så länge det är till en vän, men oftast är det till ett fling. Går så snabbt och vips så kommer den lilla jordklotet fram o brevet slungas iväg. Jag ångrar mig i samma sekund. Fan! 
Detta beroende dyker upp i perioder, men min inkorg ligger alltid på maximalt dryga 514 och då tömmer jag ändå den ofta. När det är som värst låter jag mobilen vila under kudden. Under min kudde! 
Hur idiotiskt är inte det, när man dessutom har vibratorn på. Den som inte väcks utav det, räck upp en hand! 

Det värsta med smsen är att jag oftast i min vildaste fantasi tror att personen i andra änden förstår hur jag tänker. Hur jag egentligen menade. Jo, tjena. Det är bara bäddat för missförstånd och irritationer. Det är inte för att jag använder mig utav retliga förkortningar, för det gör jag aldrig. Utan för att jag helt enkelt oftast tappar poängen, för hur lätt är det att slå ihop en hel story i ett pyttelitet sms. 

Den senaste trenden (från mitt håll) är att radera alla sms, nummer för att sedan 2 dagar senare kasta mig över hitta.se. Tyvärr kan jag inte kasta bort hans namn där. T y v ä r r. 

Värst är nog sms i kombination med alkohol, tur att jag nuförtiden har en väldigt sund relation med den drycken. 
Ett alkolås på mobilen hade kunnat rädda många pinsamma situationer. Nej skämt o sido..

På senaste tiden har jag faktiskt gjort vissa framsteg, börjat radera gulliga sms från ex. Inte alla förstås. Jag har ljudet av på mobilen på natten. Nej gott folk, jag avslutar härmed sms-kapitlet i mitt liv. 

From now on skall sms skall enbart användas för små effektiva meddelande. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback