Spökande hormoner..
Samma visa varje ägglåssning,hatar det. Känner så obeskrivlig tomhet. Nedstämdhet som man inte riktigt kan sätta fingret på. Känns som hela världen rasar ner på en, och man står där handlingsförlamad. Inte riktigt kanske.
Äsch, jag blir iaf supergnällig och tjurig, eller så säger jag inte ett ord..
Över till något annat, tror nog det är bättre att bara va kompisar : )
Godnatt!
Kommentarer
Trackback