Kill me softly, please..
Nu vill jag helst av allt att det ska bli helg. Slippa utbildning. Slippa jobba långkväll på fredag.
Ge mig helg! Nu. Hur ska jag genomgå en dags utbildning med E, denna människa. Räcker med mötet idag, givetvis satt hon sig brevid mig. Och babblade. oooch babblade. Jag stirrade mest ut genom fönstret, kändes mer intressant att lyssna på klockans tickande. Mötte Sebastian blick en och annan gång, eller vi utbytte plågsamma blickar.
Minns faktiskt inte ett ord av vad hon sa. Finns det något värre än personer med ett tonläge? Hon tar varenda tillfälle i att att säga något, oftast totalt meningslösa saker. Det är precis som hon älskar att höra sin egna röst. Jag gör det inte. Så stryper inte sebastian henne imon, så lär jag göra det..
Nej nu kallar sängen.
Kommentarer
Trackback