Jag är ingen businesswoman.


Jag har alltid skrytigt med min sympatiska säljförmåga alltid funkar, blir man vän med kunden är vinsten nästan hemma. Man bygger upp ett förtroende, tjing-tjing.
Men det är på jobb det, men agera businesswoman i mitt privatliv, där är jag ett stort skämt. 
Innan i tvättstugan; 
"Du som är Veronica?" 
"Ja." 
"Du med det tomma vindsförrådet" 
"Eh ja jag har pratat om det med din fru om jag inte minns helt fel" 
"Ja, har du funderat på vad du vill ha för det" 
"Eeh..alltså, jag har ingen aning" 
"Jag har ju ett pris i åtanke" 
"Okej?.." 
Tystnad
"Men om du inte vill ha något så är jag inte den som är den" 
"Ha ha.." 
Tystnad.
"Ja ger 300 kr för magasineringen i månaden" 
"Okej!"
"Ska vi säga 150 kr/mån så slår vi till på en gång" 
"Visst, det blir jättebra.." 

Jag ser det som såhär, jag visste inte ens om att jag hade en vindsförråd och nu får jag 150 kr i månaden.
Hade säkert kunnat få mer, men jag är helt enkelt för snäll.  
Förresten drygt att tvätta. Nu ska jag promenixa bort till Coop, ikväll blir det chickennuggets, med ris och currysås. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback